Tiden bryr sig inte om ” hur gick det? ”

av Maria Edie Lou

Är helt tagen av Bob Hunds Det överexponerade gömstället. Vet inte om det är tonerna eller sanningarna, metaforerna.

Älskar ärliga texter. Korta snuttar som talar om hela historier. Folk som kan sätta ord på känslor. Det är den finaste konsten tycker jag. Att kunna gräva djupt i människors inre med hjälp av en liten textremsa. Få folk att tänka och känna det här är jag. Den gåvan har jag alltid önskat mig.

Jag var övertygad om att jag skulle bli skribent. Att jag skulle vara den som tog orden ur munnen på folk, satte ord på folks känslor. Men jag tappade det. Jag tappade konsten att skriva. Tappade inspirationen. Lusten. Och inget har någonsin gjort mig så frustrerad. Det kliar inombords. Kliar i fingrarna. Tankarna snurrar i huvudet men orden når inte fram. Skrivkrampen is killing me.

” Lova mig att tala i bilder, aldrig i ord ” Bob Hund.

Annonser