Fåfängan vs förnuftet

av Maria Edie Lou

Ja, jag är precis lika trött som jag ser ut. Jag var den enda som skulle med tåget till Österport och tyckte så synd om mina forna kollegor som fick jobba nästan en timme längre på grund av det. Jag och lokföraren tänkte göra en deal men det ser aldrig bra ut men en civilklädd i förarhytten om det väl händer något.

Nu saknar jag Oskar och förbannar mig själv över att jag solade inte bara en, utan två gånger i Stockholm. Okej, jag behövde det. Har inte fått en solstråle på min kropp sedan i somras och inte besökt ett solarium på kanske ett år eller något. Är rädd för solarium. Men rädslan avtog när jag insåg att min nya, vita, nästan genomskinliga hudton var om möjligt mer skrämmande. Så jag gjorde ett val. Sten, sax, påse, fåfängan vs förnuftet 1-0.

Bilden är svartvit men jag är illröd. Ansiktet är illrött, kroppen är illröd. Det svider på ryggen och handflatorna kliar. Jag känner mig kokt. Stekt. Sängen känns som en myrstack, som om världens alla pissmyror kryper rundor och bygger bo på min kropp.

Allt för att vara snygg.

Så jävla ovärt.

Har i alla dessa år påstått att jag haft bra pigment. Vilket jag hade. När jag reste tre gånger om året och inte hann bli blek däremellan.

Bekännelse #3

Jag är en svennebanan.

Annonser