Den där lyckan

av Maria Edie Lou

Känner att bloggen förtjänar en liten uppdatering såhär mitt i veckan. Inte för det kanske berör så många av er, men just i denna stund känner jag verkligen för att berätta för alla vilken harmoni som infinner sig i mitt hjärta, min själ och på våra 67 kvm här på Österbro. Just i denna stund känns allting så himla fjäderlätt.

Jag älskar mitt jobb. Mår på riktigt bra av att gå dit och det är länge sedan jag kände så för ett jobb. Trots att jag är vikarie möts jag alltid med ett leende och får alltid en klapp på axeln och några väl valda, peppande ord av mina kollegor innan jag går hem. Folk ställer upp för varandra och trots att det är tufft och hektiskt är det ingen som klagar. Alla tar dagen med en klackspark istället för att klaga och en sån arbetsplats har jag aldrig varit på tidigare. De senaste dagarna har jag dessutom spenderat fler timmar utomhus än inomhus. Det är lyx att sitta i solen med gulliga bebisar i knäet och få pengar för det tycker jag. Att jag sedan inte tjänar lika mycket som på mitt förra jobb rör mig inte i ryggen, jag är ledig alla helger, kvällar och behöver inte gå upp hysteriskt tidigt för att jobba. Det vill säga att jag numera har något som kallas fritid. Och det är guld värt.

En annan sak som är mer än guld värt är ju att Oskar är här. Idag mötte han mig i solen efter jobbet och jag fick fjärilar i magen när jag såg honom komma kisandes i solen i sin fina Acnekavaj. Sen köpte vi kaffe och satte oss på en mur vid Fälledparken och njöt av sista soltimmen innan det blev för kallt.

På väg hem fylldes jag av en form av eufori jag inte känt på väldigt länge. Kombinationen Oskar + solsken + skatteåterbäring + lön på fredag + inga räkningar som ligger och släpar + jobb + att jag fått ordning på mitt liv och tagit tag i vad som känns jobbigt + Sveriges mästerkock kl 20.00 + baconlindad kycklingfilé med rödvinssås och mozzarella sallad + att jag bor i staden jag alltid velat bo = komplett lycka. Kunde inte komma på en enda sak som kunde göra mig lyckligare just i den stunden.

Det spelar liksom ingen roll att jag är så förkyld att jag knappt kan andas för ikväll ska jag laga mat (älskar ju att laga mat) och bara njuta av mitt liv och av min vardag. Ibland är det dem små sakerna som gör det. Livet och lyckan alltså.

Annonser