Makes no sense at all

av Maria Edie Lou

Ikväll känns mina tankar som en krigszon i Syrien. Ingenting fungerar. Allting snurrar och går till motattack. För tänk om, tänk om jag kastade bort det?

Jag vet att allt är ren och skär inbillning. Jag är bra på den typen av tänkande. Man målar upp en bild av hur man vill att allting ska vara, men glömmer bort den livsviktiga detalj om hur situationen egentligen är. På riktigt. Att luften man andas inte är den samma som i drömmarna. Som då. Precis då. Där tiden stod stilla och pulsen slog ohälsosamt snabbt.

Lyssnar på Saybia och känner mig som 15 igen. Hittar en ny känsla i varenda liten ton, varenda litet ackord. Det är också typiskt mig. Att överanalysera samtidigt som jag påstår att jag tror på ödet. Trots att det enda existerande öde är det jag fantiserat ihop.

Men där finns något. Något fint. Och trots att jag aldrig kommer ta tag i det, aldrig göra någonting åt det, skapa någonting av det, så finns det där.

Jag bara vet det.

Ska titta på den här musikvideon, känna mig som 15 igen, avundas den otroligt vackra jävla tjejen för att hon är just otroligt jävla vacker och somna. Riktigt tungt. Riktigt gott. Och imorgon är allt det här bara historia. Precis som det ska vara.

NOTE TO MYSELF

 ”

Annonser