En dröm under konstruktion

Kategori: Livet

Bolsjer och söndagsångest

Ligger i sängen (madrassen på golvet) och känner mig som världens nervvrak. Jag har enligt Oskar seriösa humörsvängningar, särskilt på söndagar och värst är det om jag druckit alkohol kvällen innan. Som igår, vi besökte Mikkellerbar och ett nyöppnat caféhostel, mycket märkligt men mysigt, i/på (jobbigt med dansksvenskan) Viktoriagade. Sovplats, frukost och en yogatimme för 199 kr. Ganska bra deal om man inte blir lika bakis som jag alltid blir. Sen drog vi till Ködbyen och dansade lite på Joline, men både jag, Oskar och Kira blev lite för trötta när vi väl nådde fram.

Nåväl, idag sov jag typ till klockan 1 (!!!!) blir rädd för mig själv när det händer. Hatar att sova länge fast att jag älskar att sova. Men jag kompenserar tidiga morgnar med tidiga kvällar för att täcka det extrema sömnbehov jag har. Lyckades tillfälligt bota med söndagsångest med frukost i solen på Joe and the juice. Både jag och Oskar är emot pretty boy -kulturen dem kör med men det finns ingen som pressar bättre juice än dem så vi går dit ändå.

Annars har vi mest promenerat på älskade Österbro som jag tycker så mycket om och sett Sverige förlora i handboll i OS finalen. Så jävla surt. Först hejade jag på Danmark men så vann ju Sverige mot dem så då hejade jag på dem och då förlorar dem givetvis mot Frankrike. Jag är ingen sportfantast av just den anledningen att när jag äntligen tar mig tid att heja på ett lag så förlorar dem. Men vi får väl vara stolta ändå. Eller får man det?

Nu känner jag att söndagsbabblet nått en ny nivå så jag sätter punkt här. Så hörs vi kanske imorgon. Eller någon annan dag.

WILLEMOESGADE

Idag skrev jag under på kontraktet och nu är lägenheten vår. Vi har ett 1a handskontrakt i Köpenhamn. Det händer ju bara inte. Jag kan inte förstå att det är på riktigt, att nycklarna jag sitter med i handen faktiskt leder in till en dörr. Som leder in till en lägenhen med vita väggar, 2.75 m i takhöjd och trägolv. En hyresrätt, där vi kan bo i praktiken så länge vi vill. Resten av livet om så önskas.

Satt på golvet i vardagsrummet en lång stund och försökte ta in allting. Tittade ut över min nya innergård. Femte våningen utan hiss. Det här kommer bli så bra.

Lösenordsskyddad: Till vår E

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Godnatt

Ångest vs lycka

Jag känner mig väldigt splittrad i själen idag. Ångestfylld och lycklig på en och samma gång. Vet att det låter lite schizofrent men så blire ibland.

Jag är ångestfylld för att jag ätit så många sockerärtor och körsbär idag att min mage värker något otroligt mycket, har svullnat upp till något som liknar en mage i nionde månaden och känns som cement. Ångestfylld för att jag har min slutexamination i spanskan imorgon och har tillbringat dagen med helt andra saker än spanska då jag tydligen kan komma på otroligt många, onödiga tidsfördriv under en dag för att slippa av plugga. Som att läsa bloggar som inte intresserar mig ett skvatt eller googla Stevie Wonder. Men mest ångestfylld blir jag när jag tänker på vilken fruktansvärt dyr månad augusti kommer bli med dubbla hyror, deposition, 3 x förbetald hyra och hundra andra utgifter. Dessutom kommer mitt flyttlass från Sverige inte att kunna komma till Köpenhamn förrän i slutet på Augusti då många av mina möbler står kvar i bostadsrätten som jag hyr ut möblerad. Inte nog med att jag måste leva på nudlar och havregrynsgröt hela månaden, jag ska sova på en uppblåsbar madrass på golvet lika länge. Äta på golvet och inte ha mycket mer än ett soffbord, en uppblåsbar madrass och fruktansvärda mängder kläder i lägenheten. Dessutom får jag inte besöka COS, på en hel månad. Nu ska jag spara spara spara.

Lyckan då?

Jo att vi äntligen fått en lägenhet såklart!! Att vi tids nog ska komma till rätta och inreda lägenheten precis som vi vill ha den, med en massa vackra saker som bara är våra. Och så spanskan. Imorgon är jag ju faktiskt klar. Då har jag klarat av 200 poäng spanska som normalt tar två år på tio veckor, parallellt med att jag har jobbat och letat lägenheter (som är värre än ett heltidsjobb). I helgen ska jag åka hem och fira en av mina bästa vänner tillsammans med andra bästa vänner. Fira min älskade lilla systerdotter och träffa min familj som jag älskar så. Dessutom är min bästa Julia hemma från London så henne får jag också träffa och så ska jag sova i lakan som doftar barndomshem bredvid killen jag älskar mest.

Det är dem små sakerna i livet som gör det.

Platanias – Kreta – Grekland

Natten till igår kom vi hem efter en veckas semester på ett fruktansvärt varmt Kreta. Minst 40 grader i skuggan och sol varje dag. Det är ju väldigt svenskt att klaga, men om det inte var för att vi bokat in oss på ett hotell som låg på stranden och hade pool, så hade jag kokats, grillats och avlidit i en solstol.

Utöver att bada, som vi gjorde var tredje minut, levde vi riktigt charterliv. De första dagarna skämdes jag lite över att vara ”en av dem” när man såg blekfeta turister i fula bikinis som drack paraplydrinkar på någon sunkig strandbar. Men tredje dagen insåg man att man var samma skrot och korn. Jag köpte också en ful stråhat (med syftet att inne bränna mig i hårbotten pga tunt skandinaviskt hår, vilket jag gjorde ändå) som jag använde på stranden, vi drack paraplydrinkar i hotellets strandbar och såg så svenska ut vi nu kunde med vårt solblekta, ljusa hår. Men det var enkelt och avkopplande. Dock höll vi oss borta från de restauranger (typ 90 %) som hade tv och visade de svenska, danska, norska fotbollsligorna. Blundade för dem taskigt översatta menyerna med rätter om ”klyddig ost dapp” och till råga på allt fick vi riktigt bra mat. Så jag är nöjd.

För en gångs skull hade vi tagit med oss systemkameran men den enda dagen vi hyrde en moppe och begav oss ut i bergen och hittade en idylliskt liten, vit stenstrand i en gömd bukt i bergen så valde minneskortet att tacka för sig så det blev inte många bilder den här resan. Hur det nu ens är möjligt för ett minneskort att ta livet av sig.

Här är några bilder från våra första dagar. Resten spar jag i hjärtat. Efter två dygn i Köpenhamn fjällar vi redan. Men vi blev allt bra bruna ska ni veta!

Det här är då min kille Oskar. Vi kan kalla honom Ogge Bieber i den där löjliga hatten.

♧♧ Østerbro ♧♧

När jag flyttade till Stockholm var det någon som sa, ” Du får bara ett förstahandskontrakt om Gud älskar dig ”. Efter snart åtta månader i Köpenhamn har jag insett att samma sak gäller här. Så då är det ju tur att Gud älskar mig.

Igår var vi på visning av en lägenhet på 4 sal (5 våningen) i en lägenhet med världens mysigaste lummiga innergård, som ligger på en kullerstensgata nära sjöarna och två minuter från var vi bor nu. På Østerbro. Min fina, favoritstadsdel. Att väggarna är vita och det är högt i tak, gör ju inget.

Nästa vecka skriver vi kontrakt och om drygt två veckor flyttar vi in i vår första hyresrätt. I världens bästa huvudstad.

Plötsligt händer det!

A/WEEKEND/WITH/THE/GIRLS

En halv miljon bilder från världens mysigaste helg med mina fina, danska vänner. Vi lånade min underbara morbrors sommarställe och bokstavligt talat bodde på stranden under en helg. Låter bilderna tala för sig själv.

Mina älskade

I söndags begravde vi en av våra älskade och saknade. En som funnits i min familj sedan jag öppnade mina ögon för första gången och långt innan dess. Det kändes overkligt då och lika overkligt nu.

För mindre än en månad sedan satt vi i solen och skålade i champagne. I söndags efter begravningen åt vi Köpenhamns bästa sushi och skålade i champagne. Precis som du ville ha det. Vi minglade, gav varandra menade blickar, en kram, en klapp på axeln, vissa tog en shot för dig. Men alla blickar sökte efter dig. Som om alla väntade på att du skulle knacka på dörren, hoppa fram och skratta som du skrattade och säga att det här inte är på riktigt. Men det gjorde du inte. För det här är på riktigt. Du kommer inte att komma tillbaka den här gången.

Döden är det värsta av allt. Det finns ingen större skräck för mig än att förlora människorna jag älskar. Se en bit av min familj ätas upp för att fullständigt försvinna och aldrig återfås. Därför vill jag vädja till alla, älska dina nära och kära till sista andetaget. Det kommer vara värt varenda bråk och all tonårsfrustration i världen. Det handlar inte om frihetsberöring, det handlar om att dem älskar dig villkorlöst. Att dem är rädda om dig. Att dem vill dig det bästa i världen. Ta hand om människorna som tagit hand om dig. Tala ofta och mycket om hur mycket du älskar dem. Ställ upp för varandra. Vår tid på jorden är alldeles för begränsad för att låta bli.

Redo för semester

Såhär ser mina nya bikini från COS ut. Tyckte att jag behövde den nu när jag äntligen ska få lite sol. Närmare bestämt på Kreta. Med Oskar. Om 11 dagar åker vi och jag längtar ohälsosamt mycket. Mitt charterhjärta (skäms lite) blöder. Men det ska bli så otroligt skönt att flyga, landa, åka buss, somna i hotellsängen och vakna upp till 32 grader och sol på ett hotell på stranden.