En dröm under konstruktion

Månad: december, 2011

Nyårslöften

De senaste åren har jag struntat i att ha några nyårslöften då jag kommit fram till att mina år aldrig riktigt blir som jag tänkt mig, trots att jag planerar och sätter upp mål. Men eftersom jag faktiskt börjar bli vuxen (får ont i magen när jag tänker på att jag fyller 22 i juni) så antar jag att det är dags att jag tar tag i mig själv.

Så här kommer dem, inte i någon särskilt ordning utan snarare från hjärtat&hjärnans inre rum. JAG SKA:

  • Sluta bita på naglarna. Ja, mina naglar i kombination men mina små, krokiga händer är så fruktansvärt fula.
  • Bli en bättre flickvän. Tjura mindre. Klaga mindre. Vara generösare. Men framförallt tacksam. Herregud vilken fantastisk pojkvän jag har.
  • Skaffa en nytt jobb att trivas med.
  • Börja plugga något. Kanske en distanskurs kanske en hel utbildning. Måste stimulera hjärnan!
  • Bjuda hem folk oftare. Mina vänner, min familj, kollegor. Jag älskar ju att laga mat.
  • Resa mer!
  • Skriva något på riktigt.
  • Komma fram till vad jag faktiskt vill med mitt liv. Eller åtminstone vad jag vill med de kommande 10 åren.
  • Gå ner i vikt. Bli hälsosammare.
  • Bli en bättre vän.
  • Gå någon kurs. Matlagningskurs. Yogakurs. Någon kurs.
  • Bli bättre på att spara.
  • Fortsättning följer..

Hotellnatt

Jag och Oskar har checkat in på Grand Hotel här i Helsingborg. Känns exotiskt att bo på hotell i sin hemstad. Känns inte alls som Helsingborg när jag tittar ut genom fönstret. Det är bara jag och Oskar och puffiga lakan.

Det var Oskars idé att vi skulle unna oss en hotellnatt och bara mysa. Äta middag på Phun thai, besöka relaxavdelningen och basta lite, kolla Beck i sängen och äta hotellfrukost imorgonbitti. Vardagslyx på årets allra sista dag. Fira vår årsdag några dagar för tidigt.

Åhå. Det finns inga ord för mycket jag älskar den här mannen.

Word

Home is where your heart is.

Julafton i bilder

Julafton

Jag ligger i sängen och summerar årets julafton i huvudet. Den var mestadels fin, lite påfrestande och helt klart annorlunda. Vi var 19 personer och två hundar hemma hos min syster och det tär på krafterna, särskilt när halva sällskapet består av en släkt man inte känner. Vi var alltså två släkter med skilda traditioner, en dansk och svensk mix och en salig blandning av det danska och det svenska julbordet. Vi lyckades kompromissa bra men jag är matt och det surrar i mina ögon efter allt prat, sjungande och allas namn som ropades upp under julklappsutdelningen.

Annorlunda kan vara bra. Och det var bra. Men hur gammaldags man nu än kan vara, så står jag för det. Jag saknade lugnet och ”våra” traditioner rakt igenom. Och så saknade jag Oskar. På julen vill man trots allt vara med dem man älskar mest.

Sist men inte minst vill jag bara säga till min fina Julia att jag tänkt på dig hela dagen. Jag hoppas att du hade en fin dag i London och längtar så otroligt mycket tills vi ses. Kärlek!

Sista kvällen i Vasastan

Igår spenderade jag en heldag med Oskar. Han hade tagit ledigt från jobbet och vi gick hand i hand och köpte de sista julklapparna. Pussades efter vartannat steg vi tog och det bubblade i hjärtat hela dagen. Eftersom det var vår sista kväll i vår gemensamma lägenhet i Vasastan, min sista kväll som Stockholmsbo, tog Oskar med mig till Melanders. Som förövrigt ligger på kära Dalagatan, där jag bodde mina första månader i hufvudstaden.

Så himla perfekt lokal med världens finaste lampor (se bild). Och perfekt middag. Fick ont i hjärtat för att allting var så fint. För att Oskar var så fin och för att stunden och stämningen var så fin. Till förrätt åt Oskar jordärtskockssoppa, jag åt sill och strömming -planka med tillbehör, till huvudrätt beställde Oskar Moules Marinères och jag åt ugnsstekt kungsflundra med ragu på kronärtsskocka, tomat, champinjon samt hummersmörsås. Inte för att ni kanske bryr er så himla mycket men det var så fantastiskt gott. Perfekta avslutningen på Stockholmslivet.

Sen gick vi hem och kurade ihop oss i sängen, tittade på en Beckfilm och jag somnade som vanligt lagom till upplösningen. Oskar väckte mig och sa vem som var mördaren och sen somnade jag om. Vaknade flera gånger under natten och räknade timmarna som var kvar. Kurade in mig i Oskars famn eller höll om honom ännu hårdare.

Nu sitter jag på tåget med tårar i ögonen. Det värker i mitt hjärta. Jag vill gifta mig med den här mannen. Han är så fin och bra och gör mig så otroligt lycklig på alla sätt oss vis.

Om 20 minuter är jag i Lund och då kommer pappa och hämtar mig. Just nu känns allting känns så otroligt sorgligt och fint på en och samma gång. Känner mig sorgsen. Förväntansfull. Hjärtat dunkar hårt i bröstet och jag hoppas att jag gjort rätt som valde den här vägen.

Nu måste jag sluta skriva. Tårarna har börjat rinna hejdlöst och jag sitter faktiskt på ett x2000 tåg och är för svensk för att visa mig såhär känslosam.

Tack för allt.

done & done

Jag har längtat så länge efter att få skriva det här men när det väl är dags knyter sig magen och hjärtat värker lite. Jag har lämnat in min SJuniform. Det var med bestämda steg jag gick in på min chefs kontor och tackade för mig. Blev lite sentimentalt. En lång kram och en massa lyckönskningar. Du är alltid välkommen tillbaka, Maria. Tills dess är jag gärna din referens.

Sen pustade jag ut. För att jag inte blev en av dem som lever för att jobba, utan tvärtom. Att jobba på SJ är inget jobb, det är en livsstil. En livsstil som kanske passar många men inte mig. Men all cred till min chef, hon har varit fantastisk.

Dessutom har jag handlat alla julklappar, packat ner 7 månaders stockholmsliv och skickat iväg flyttkartongerna.

Jag är så otroligt lättad. Sentimental. Glad. Ledsen. Lycklig. Förväntansfull. Känner samma inombords som för den här staden. Hatkärlek i bröstet.

Slut på meddelandet :*

Sista Stockholmsölen

Snart kommer mina fyra norrländskor hit och tar förväl av mig. Vi ska dricka våra sista Stockholmsöl tillsammans innan jag flyttar till Köpenhamn. Känns lite… sorgligt…

Hard rock café

 

Ikväll har vi varit på Hard Rock Café som ligger 2 minuter ifrån vår lägenhet. Älskar gångavstånd. Och öl. Oskar har haft vit månad och det har jag väl också, mer eller mindre. Lite farligt att få ”hänga i baren” i 50 minuter för att få ett bord när man hinner bli full på 2 öl. Och ytterligare en senare är man ännu fullare. Känner verkligen vilken vekling man blivit. Men jag antar att det bådar gott att vara lättpåverkad. Eller nåt.

Jajaja. Slut på meddelandet.

*PUSSPUSS*

Glitter